Idag är det en såndär dag när jag helst skulle vilja gå i ide. Jobbet känns mindre motiverande, jag saknar att arbeta i och under kreativa proceseer. dock är jag inte redo att flytta från stan vilket innebär att det kommer att dröja innan jag söker jobb som lärare och jag har minimal energi till att skapa själv just nu.

Dansen som brukar ge mig massa bra energi har jag en jättesvacka med. När jag väl tar mig till måndagsdansen så har de senaste kvällarna blivit halvt ok bara. OCh jag har inte fått den energiboost jag brukar få.

Sen saknar jag min syster lite. Det känns tomt utan henne, men jag vet att hon kommer att trivas hemma så jag unnar henne allt.

Att jag sen känner mig mest bara trött för jämnan gör inte saken bättre, men jag pratade med en kär vän i kväll och hon påminde mig om att man i perioder faktiskt får känna sig trött, liten och blyg utan att det gör nåt.
Jag är övertygad om att allt har sin tid och just nu måste jag nog bara få vara lite.

Jag har kommit till det stadiet att jag inte ens överväger att börja träna någonstans för jag vet att jag bara skulle få prestationsångest så det skippar jag.

Detta inlägg känns väldigt deprimernade, men jag känner samtidigt att  nånstans kommer detta trassliga nystan att reda upp sig och i slutändan bli vad det ska.